Jämförelsen

De två ryttarna som vi har följt är två ryttare med olika egenskaper, de har olika sätt att gå tillväga men ändå når de samma m ål och livnär sig på samma sak. När vi har varit iväg så har vi följt en mall som vi tidigare har nämnt och det är utifrån den mallen vi gör jämförelsen.

Träningsupplägg och utförande

Den generella jämförelsen man kan göra är att se skillnaderna på hur de är som ryttare/tränare i allmänhet. Jörgen är en mycket mer lättsam och avslappnad person än Katarina. Men Katarina är mer noggrann och strikt än Jörgen. Vilket sätt som är bäst kan inte vi avgöra för man kan inte stirra sig blind på deras resultat. Som elev och ung ryttare behöver man hitta det sättet som man själv trivs med, eftersom båda två är väl utbildade och erfarna ryttare. Deras sätt att undervisa och att lära ut är ganska olika från varandra. Katarina fokuserar mer på en välformad häst som är mycket disciplinerad och den ska göra exakt vad ryttaren vill, Jörgen däremot fokuserar mer på att man ska hitta rätt känsla, jobba med hästen och inte emot, men framförallt, att vara konsekvent. Något som de båda ryttarna har gemensamt är att arbeta med hinder så mycket som möjligt. De anser att man behöver få igång någon slags hoppkondition för att man ska vara mer förberedd på tävling, vilket tränare i allmänhet ofta är emot. Man anser att de sliter för mycket på hästarna och att det finns ett visst antal hopp i varje häst. Men det senaste informationen som Katarina och Jörgen har fått är att i övriga Europa och i USA hoppar man betydligt mer än bara en eller två gånger i veckan. Katarina och Jörgen delar även ett noga upplägg på träningarna, dock är deras träningar fokuserade på olika saker. Jörgen lägger fokus på att förbättra de enklaste hjälperna hos ett ekipage medans Katarina lägger fokus på småsaker. Detta är också en smaksak hur man själv trivs med deras olika sorters träning och fokus.

Hur de själva tränar hästarna är också ganska olika, precis som när de tränar sina elever. Den ena är mer strikt och nästan lite bordus medan den andra är lugn, sansad och väntar ut hästen tills den själv vill arbeta. Det finns både för och nackdelar med dessa egenskaper. Katarinas sätt är bra när man rider unghästar som precis ska skolan, speciellt hingstar som gärna tar manövern. Men när det kommer till lite äldre och välskolade unghästar och äldre hästar med olika sorters problem, kan det knyta sig. Dessa hästar har redan en egen vilka och blir mest pressade av hennes ridsätt. Jörgens ridning gör hästarna mer harmoniska och avslappnade. Dock kan det ta tid och det är en långsam process som kostar pengar för hästägarna. Men det är nog den ridningen som vi tror håller i sig, när hästen kan slappna av och lita på sin ryttare.

Tävlingsupplägg och utförande

Om man ska dra en slutsats och avgöra vilken av ryttarna som har det bästa upplägget så måste man granska deras resultat i deras karriärer men det är inte vad vårt projektarbete går ut på. Det man kan komma fram till är vilket tävlingsupplägg som faktiskt passar oss som individer. Det är alltså väldigt individuellt vad som passar varje ryttare och individ. Det vi har kommit fram till är att de båda ryttarna väldigt olika strategier, men ändå väldigt lika.

Jörgen är som på träning, väldigt lättsam och gör sitt jobb, vilket Katarina också gör, men med lite mer nerver och lite mer noggrannhet.  Det som skiljer dem åt är åter igen deras sätt att vara som personer. Katarina har ett strikt och välorganiserat upplägg, allt ska vara på plats vid rätt tid och med rätt saker, medans Jörgen löser saker och ting utifrån situationen han befinner sig i. Det betyder inte att han är inte är noggrann, men han har ett mer avslappat system som gör att människor och hästar runt omkring honom inte känner press och finner lugn och ro i sin tillvaro, även vid prestation. Detta anser vi är ett sätt att ta efter för att kunna höja sin prestationsförmåga och göra det man gör på träning. Katarinas sätt är, för oss, ett sätt som pressar oss och gör att man i vissa situationer tvekar på sin förmåga som ryttare. Vilket inte leder till någon bra prestation. Detta sätt att gå till väga funkar inte heller för många inom vår idrott då de bryter ner sig själva mentalt och det kan gå så långt att man slutar med sin passion helt och hållet. Det man kan se hos Katarina är hennes enormt starka psyke och att det nästan är omöjligt för henne att bryta ner det. När man ställer frågan, tvivlar du aldrig på din självkänsla så svarar hon, aldrig. För hon anser att det man själv tror på är den rätta vägen. Dock kan även hon som de flesta andra idrottare tvivla på sin förmåga, men det låter hon inte gå ut över sin prestation. Detta analyserar hon efter och försöker arbeta på. Hennes tillvägagångssätt är kanske något att ta efter i framtiden, när man känner sig trygg i sig själv och litar på allt man gör ska vara rätt. Det kanske kan vara det som har tagit henne till dit hon är idag, men det har inte tagit henne längre. Vilket Jörgens strategi har. Dock finns det kanske andra aspekter som spelar in i detta, men det har vi inte fått något svar på, anledningen till det är att han inte själv är medveten om det.